Jag anser mig själv vara en väldigt lugn och snäll person. Jag brusar väldigt sällan upp och jag kan diskutera det mesta samt erkänna mig motbevisad om det visar sig vara så. En rationell människa helt enkelt.
Ändå kan jag bli så fullkomligt förbannad när jag och maken diskuterar olika saker. Han vet precis hur han ska göra för att få mig helt vansinnig. Ibland blir jag så upprörd att det på fullaste allvar skjuter ut blixtar från mina ögon (true story). Vi är båda väldigt envisa och är det något vi tycker är sant så backar ingen i första taget.
Jag frågade maken om han inte tyckte det var jobbigt att vi bråkar så ibland. Hans svar förvånade mig först. Jag tycker om att vi bråkar sa han. Va!? Är du knäpp undrade jag förvånat. Jag tycker att det är bra att du har åsikter och säger dem fortsatte maken. Det är bättre än att gå och sura i det tysta. Ja, det håller jag ju med om tyckte jag. Om jag velat ha lugn och ro hade jag gift mig med en lugn tjej sa maken kärleksfullt. Jaha, jag som tyckte att jag var så lugn och sansad tänkte jag. Det kanske inte stämmer helt då :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar