Jag tittade på gamla bilder på mig själv under semestern. Jag klädde mig bevisligen i det jag själv ville. Ofta såg jag ut som en clown. Jag hade för korta mysbyxor uppdragna i armhålorna. För stora tshirtar instoppade i dessa för korta mysbyxor. Träskor, väst, pösig stickad tröja - ja, you name it.
Jag insåg då att jag har mycket att tacka mina föräldrar för. Det var först i högstadiet som jag överhuvudtaget började intressera mig för kläder. Smink kom ännu senare.
Jag fick vara jag under hela min uppväxt. Jag var aldrig fel, för jag var ju jag.
Tack mamma och pappa för att ni lät mig vara jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar